Essee

Half Plants – Half Humans – Vapaa Taidekoulu Kummelholmenissa

Kasvien ja ihmisten välinen suhde on teemana ryhmänäyttelyssä, jossa esiintyy Vapaasta taidekoulusta vuonna 2020 valmistuneet kymmenen kuvataiteilijaa. Kasvien ja kuvataiteen välinen vuoropuhelu on vähintäänkin yhtä monipuolinen kuin ihmisten ja kasvien, sillä floora on sopinut taiteeseen niin aiheena kuin materiaalinakin. Mutta olisiko näyttelyn otsikon ihmiskasvi tai kasvi-ihminen samalla tavoin taiteellisesti merkityksellinen kuin koko ihmisen ja kasvillisuuden välinen ja elollisen perusta?

Ihmiskasvin tai ainakin ihmisenmuotoiseksi tulkitusta juurakosta tunnetulla alruunalla on useampi nimi. Kasvi tunnetaan myös lemmenmarjana ja nykyään myös rohtomandrakena (Mandragora offinarum). Alkemisteille ihmisenmuotoisena pidetty lemmenmarjan juuristo symboloi hedelmällisyyttä. Alruunan ajateltiin leviävän androgyyneillä tai sukupuolittuneilla juurillaan, jotka kasvattivat kopionsa. Tarinoiden mukaan kasvin arveltiin huutavan, kun se kiskottiin irti maasta, joten se oli ihmismäinen muutenkin kuin muodoltaan. Alruuna on myrkyllinen ja aiheuttaa esimerkiksi hallusinaatioita. Eräs sen nimistä – lemmenmarja – kertoo siitä, miten kasvin on ajateltu toimivan stimulanttina myös rakkaudessa. Raamatussa lemmenmarja mainitaan muutaman kerran ja mielenkiintoinen käyttöyhteys on esimerkiksi Laulujen laulussa (7:12–13): ” Lemmenmarjat levittävät tuoksuaan, kaikki herkut ovat tarjolla ovellamme, uudet ja vanhat.”

Mutta miten vanhat uskomukset ja erilaiset tulkinnat liittyvät aikamme ekologiseen kriisiin tai sitten nykytaiteen ryhmänäyttelyyn? Taide on hyvä esimerkki elämänalueista, jossa tieto, taito ja todellisuus näyttäytyvät erilaisella tavalla kuin muualla. Esimerkiksi holistisuus ja monitulkinallisuus ovat taiteissa ehdottoman tärkeitä osa-alueita. Ekologisessa ajattelussa keskeistä on se, että maailma ei ole ainoastaan ihmiskuntaa varten, vaan itsessään merkityksellinen eikä kaikkea voida alistaa hyötyajattelulle, vaan luonto itsessään on arvokas. Tässä suhteessa esimerkiksi alkemia nousee kiinnostavaksi, vaikka se ei olisikaan nykyisen käsityksen mukaan tiedettä samalla tavalla kuin muutama vuosisata sitten. Alkemia on historiallisesti katsottuna holistinen maailmankatsomus, jossa yritettiin ymmärtää näkymättömiä lainalaisuuksia ja jonka avulla maailman mysteerejä pyrittiin avaamaan. Nykymaailmassa se on menettänyt statuksena tieteenä, mutta alkemian ajatus kokonaisvaltaisuudesta kiehtoo yhä.

Ajatus vaihtoehtoisista tulkintatavoista ja epälineaarisista päättelyketjuista ilmenevät usein taiteessa, jossa logiikan ei tarvitse olla yksiselitteinen tai tavanomainen. Taiteessa uudet ja vanhat näkökulmat ovat dialogissa keskenään luontevalla tavalla, minkä lisäksi erilaisten ajatusmallien ei tarvitse olla toimivia tai tosia ollakseen mahdollisia taiteessa. Taideteos on myös hyvä esimerkki oliosta, jolla on monia tulkintoja, ja jota voidaan kutsua erilaisilla nimillä ja joka herättää villejäkin fantasioita. Tässä suhteessa taiteellinen ajattelu edustaa perinteisen alkemian kaltaista kokeellista ja spekulatiivista tapaa hahmottaa ja jäsentää maailmaa ja sen erilaisia todellisuuksia. Kasvien anti taiteelle perustuu taas siihen, että niiden kertautuva rakenne inspiroi niin arabeskeja, asetelmia tai fraktaaleja. Kasvien tutkiminen on myös hitaaseen tarkkailuun ja vertailuun perustuvaa toimintaa, joka on taas osuva paralleeli taiteelliselle työskentelylle.

Ihmiskasvit tai näkymättömien voimien asuttama maailma on jostakin näkökulmasta humpuukia, mutta toisaalta se on todiste mielikuvituksen voimasta. Tuntemattomat ja hämmästyttävät ideat ovat keskeistä unelmoinnissa, mikä on sekä tärkeää taiteelle että elämänehto. Jos lakkaamme unelmoimasta ja hylkäämme haaveemme, huomamme todennäköisesti maailmamme romahtavan ja muuttuvan mahdottomaksi elää. Taiteen avulla on myös mahdollista kokea kaikkia sellaisia asioita, jotka ovat syystä tai toisesta tavoittamattomissamme. Taiteilijoiden kohtalona ja tehtävänä on ollut jo kauan luoda näkyjä, jotka sekä kiehtovat että kismittävät katsojiaan. Kukapa ei kiinnostuisi ihmiskasveista ja heihin liittyvistä teoksista!

Näyttelyn taiteilijat ovat Inkeri Halme, Benjamin Kassinen, Noora Kaunisto, Matilda Keränen, Anna Kurki, Sisko Pajari, Tommi Pasanen, Sasha Rotts, Eeva-Marja Saarinen ja Kati Sankala.

Juha-Heikki Tihinen
FT, dosentti

Essä

Half plants – Half humans | Fria Konstskolan på Kummelholmen

Relationen mellan växter och människor är temat för en grupputställning med tio bildkonstnärer som utexaminerats från Fria Konstskolan 2020. Dialogen mellan växter och bildkonst är minst lika mångsidig som den mellan människor och växter. Floran har nämligen lämpat sig som både ämne och material i konsten. Kunde man då tänka sig att den människoväxt eller växtmänniska som figurerar i utställningens titel är konstnärligt betydelsefull på samma sätt som relationen mellan människa och växtrike samt grunden till allt levande?

Alrunan är känd som en människoväxt, eller åtminstone för att ha en rot med människoliknande form. Växten har många namn och har bland annat kallats kärleksäpple och mandragorarot (Mandragora offinarum). För alkemisterna symboliserade det människoliknande rotsystemet fruktbarhet. Alrunan ansågs fortplanta sig med sina androgyna eller könsspecifika rötter som skapade kopior av sig själv. Det sades att växten skrek då man drog upp den ur jorden, så det var inte bara formen som var människoliknande. Alrunan är giftig och orsakar till exempel hallucinationer. Ett av dess namn – kärleksäpple – härstammar från växtens påstådda förmåga att stimulera kärleken. Kärleksäpplet nämns några gånger i bibeln och en intressant kontext står till exempel att finna i Höga visan (7:13): ”Kärleksäpplena doftar, vid vår dörr finns härliga frukter, nya och gamla.”

Vad har då gammal folktro och olika tolkningar att göra med vår tids ekologiska kris eller en grupputställning med samtidskonst? Konst är ett bra exempel på ett av de livsområden där kunskap, färdighet och verklighet tar sig andra uttryck än någon annanstans. Det holistiska och mångtydiga är till exempel ytterst viktiga delområden inom konsten. Att världen inte enbart är till för mänskligheten är grundläggande inom ekologiskt tänkande. Världen och naturen är med andra ord viktiga i sig och kan inte alltid underkastas nyttotänkande. I det här sammanhanget blir till exempel alkemin relevant, som för några århundraden sedan ansågs vara vetenskaplig men inte längre är det ur samtida perspektiv. Historiskt sett är alkemin en holistisk världsåskådning som erbjöd möjligheter att försöka förstå osynliga lagbundenheter och världens mysterier. I dagens väld har alkemin förlorat sin status som vetenskap, men dess tankar om holism är fortsättningsvis fascinerande.

Alternativa tolkningar och icke-linjära resonemang är vanliga inom konsten, där logiken inte behöver vara entydig eller konventionell. Nya och gamla synvinklar för en naturlig dialog med varandra, och tankegångarna kan vara tänkbara trots att de inte är fungerande eller sanna. Konstverket är också ett utmärkt exempel på en varelse som kan tolkas på många sätt, som kan ges olika namn och som rentav kan väcka vilda fantasier. I det här avseendet representerar det konstnärliga tänkandet ett i den traditionella alkemins anda experimentellt och spekulativt sätt att uppfatta och analysera världen och dess olika verkligheter. Växterna erbjuder å sin sida konsten sin repetitiva uppbyggnad som inspirerar till arabesker, stilleben och fraktaler. Att undersöka växter är också en aktivitet som bygger på långsamt betraktande och jämförande, vilket i sin tur är en träffande parallell till konstnärligt arbete.

Människoväxter och en värld som är fylld av osynliga krafter är humbug ur vissa perspektiv, men samtidigt vittnar de också om fantasins kraft. Obekanta och förbluffande idéer är en central del av fantiserandet, som är en förutsättning för konsten och rentav ett livsvillkor. Om vi slutar fantisera och överger våra drömmar faller världen troligtvis samman, och livet blir omöjligt att leva. Med hjälp av konsten är det dessutom möjligt att uppleva allt det som av en eller annan orsak är ouppnåeligt. Det har redan länge varit konstnärernas öde att skapa syner som både fascinerar och irriterar betraktarna. Vem skulle inte vara intresserad av människoväxter och verk som har med dem att göra!

I utställningen deltar Inkeri Halme, Benjamin Kassinen, Noora Kaunisto, Matilda Keränen, Anna Kurki, Sisko Pajari, Tommi Pasanen, Sasha Rotts, Eeva-Marja Saarinen och Kati Sankala.

Juha-Heikki Tihinen