Mikko Haiko:

"Måleriet leder alltid framåt."

När upptäckte du ditt intresse för bildkonst?

Jag har ritat och målat sedan jag var barn. Som liten läste jag serietidningar och ritade deras figurer. Medan andra läste Kalle Anka läste jag Conan Barbaren. Jag minns hur jag såg min storasysters och storebrors teckningar och målningar och blev hänförd av dem. Jag älskade konstböcker. Alla barn i vår familj ritade och målade, även om ingen av oss gick på konstklubbar. Jag tror att de tidiga stunderna av tristess förde mig till papperet och till att använda min fantasi.

Efter gymnasiet blev jag djupt intresserad av fotografi och har både studerat och arbetat med fotografisk konst. Bildkonsten har alltså alltid funnits i mitt liv, även om sätten jag arbetar på har varierat över tid.

Vad betyder måleri för dig?

Måleri är ett flöde. För mig handlar det om att skapa en förbindelse mellan omvärlden, tankar, känslor och kroppen. När jag arbetar känner jag mig levande. Det ger mig en irrationell glädje, och jag behöver det i mitt liv. En målning är också en bro till en annan människa.

Det är något jag vill föra vidare. Det är både ett ankare och ett fält för utforskning—en lekplats. Jag närmar mig det med största allvar och full lekfullhet samtidigt, men aldrig med likgiltighet. Måleriet för alltid framåt.

Det är som att stiga in i en värld inom världen, en plats man kan återvända från, men man återvänder alltid förändrad.

Jag målar mig själv hel.

Vad har studierna vid Fria Konstskolan gett dig?

Fria Konstskolan har gett struktur åt min praktik. Jag har varit trött på kvällarna och nyfiken på morgnarna. Skolan har gett mig praktiska verktyg och kunskap som jag annars inte skulle ha mött. Den har också fört in i mitt liv en gemenskap som värdesätter arbetet och uppmuntrar varandra.

Jag förstår måleriet bredare än tidigare och anar också hur lite jag ännu vet. Skolan har gett mig otaliga upprepningar i arbetet, och upprepningen bygger grunden för det som kommer.

Vilka tankar eller upptäckter möter du när du arbetar?

En målning är som en spegel: den visar min ofullständighet, mina styrkor och svagheter, mina förhoppningar, min glädje, min rädsla, min sorg, min skörhet, min fåfänga och min hänförelse. Jag vet vad jag har funnit när verket är klart—eller kanske först senare. Och den kunskapen är inte det viktigaste. Det viktigaste är själva arbetet och att påbörja nästa målning.

Vilka förutsättningar för livet som konstnär hoppas du ha fått med dig vid examen?

Jag hoppas att Fria Konstskolan har stärkt min ryggrad, fyllt mina vingar med vind och samtidigt fyllt mina fickor med stenar—så att yttre framgång, eller avsaknaden av den, inte definierar eller begränsar mig eller mitt skapande. Jag hoppas att måleriet förblir en del av min utveckling som människa, att jag har förutsättningar att skapa djupa verk och att jag kan vårda min nyfikenhet hela vägen.

Mikko Haiko

• Tidigare utbildning: Konstmagister (fotokonst), Aalto-universitetet, Högskolan för konst, design och arkitektur. Jag har även studerat grafisk design och informationslära.
• Förebilder: Karhukainen och Johan Venninen
• Vid sidan av måleriet ägnar jag mig åt: Gymträning, salsa, att spela musik och att skapa musik.
• Födelseår: 1984
• Något annat du vill berätta? Jag drömmer om en timmerateljé på landsbygden.